Kärlekens Väg?
Jag har letat och letat i hela mitt liv efter en kille, som skulle vara rätt för mig. Men jag måste säga att det är svårt.
I sommras, mitt uppe i mitt sökande efter någon glömde jag bort det när jag var på en affär med min familj. Jag såg en kille som jobbade där. Jag hade sett honom förr och visste vem det var. Jag spanade in honom ganska mycket, sen kom han gående till mig, som i en film och bjöd ut mig på lunch. Det har aldrig hänt för mig. Jag blev verkligen kär. När vi busade och skrattade och kysstes allt kändes så bra. Men allt kan inte sluta lyckligt. Men jag fick i alla fall två månader med honom. Jag var nog inte värd mer.
Men jag lovar, jag har inte tappat hoppet, mitt liv har precis börjat, Min kärlek finns där ute någonstans, det gäller bara att sluta leta eller börja kämpa. om man bara tror, så tror jag att det går.
Jag har sett mycket kärlek dock, som Min bästa vän Sandra och hennes kille, jag bodde ihop med dom under en månads tid, jag tror jag aldrig sett så mycket kärlek och lycka. Jag såg verkligen att dom älskade varandra, Blickarna dom gav till varandra, skämten som sa till varandra, och när dom busade kunde jag inget annat en att skratta. Dom var så söt! Jag kan medge att ja blir lite svart sjuk på alla lyckliga par i bland, men det är bara för att jag också vill ha det så.
Eller en till vän som jag har, Malin, Hennes nya pojkvän, eller ja dom har varit tillsammans i 5 månader (grattis!:D)
Första gången ja förstod att han verkligen älskade henne var på nyårsafton. Malin mådde inte så bra och var inne på toan och ja sprang och hämtade han och sa att malin inte mådde så bra, Ni skulle sett oron i hans ögon och viljan att hjälpa henne. Jag blev jätte rörd, då kände jag att min Malin hade kommit i rätta händer, Det är hon värd.
Jag är själv klart glad för alla som hitta den dom sökt efter, men ja kan själv klart inte sluta att tänka på mitt "happy ending". kommer det bli ett sånt? Var har "Gud" för syfte åt mig? och vilken väg ska ja ta? det finns så många stigar att vandra på, och så många stenar att snubbla och akta sig för.
Går ja på rätt väg? Kärlekens väg?
Hhaha jadu våra samtal..det va tider det! :) men det kommer alltid någon nån gång..man får nog ha tålamod :)och du va visst värd mer än två månader, men det va nog snarare att han inte var värd dig!! Du är värd nån som är så mkt bättre och det vet du!! <3 Aw va gullig du är!! Tack så mkt! :D <3 det kommer att bli bra för dig oxå..du behöver inte oroa dig :)
Älskling, jag har heller inte hittat någon kille än och jag känner också lite avundsjuka på andra som ser så nykära och glada ut :) Andra gånger känns det bara skönt att inte ha en kille utan man kan fokusera mer på sina kompisar och sånt, gå ut utan att behöva tänka på sin pojkvän. Men jag tror att jag är i det stadiet i livet där jag måste fokusera på mig själv och så, jag vill ju se till att leva lite innan jag sätter mig till rätta :) Så kanske det är för dig också. Men jag säger som du själv säger, sluta leta och fokusera på det du har istället: underbara vänner och familj som ställer upp och finns där för dig :) Se till att umgås med dom och var glad för det du har. Sen när du får en pojkvän kanske du fokuserar mer på honom och "glömmer" bort familjen och vännerna ett tag. Så se till att leva ditt eget liv nu och ta vara på tiden som singel :) Kärleken kommer, när du minst anar det!
För närvarande kan jag säga att jag älskar dig och jag hoppas att det hjälper dig lite iaf <3
Fia du är värd all tid i världen,det är inte han.Och du vi hittar rätt väg snart,vi är bara lite vilse.Vi kanske ska köpa en GPS?
Ja visst var det;P
jo ja vet;)
Ja kanske...
Så lite så gumman:)
tack:)
...Jo det är sant,
Naaaw tack älskling!<3
älskar dig också!!
okej:)
Hahahah ja vi gör det;P kanske det som behövs;P hahaha
rättare sagt var du värd dessa två månader men det var inte ämnat till att bli ?
alla singlar verka tro att bara man är tillsammans med någon så har man hela livet, men gusch! det är inte bara dans på rosor, tänk vad mycket jag ändå måste välja fast jag har thim och visst, vissa val kan bli lättare för att man är två men att vara två är nästan som att vara ensam ibland, hoppas du förstår att ens liv verligen inte ska gå ut på att hitta den rätte, man har sig själv också och dessutom har du ju mig! hur som helst, jag kommer inte säga att du hittar honom för det vet jag inte, du kan lika gärna träffa henne.. men det jag menar är att det känns dumt att misströsta i detta stadium av livet, bara 20 år, när du är 40 kanske du ska börja tänka :) puss!
by the way, det var från mig :)
och tack så mycket för de värmande orden! kul att du blir svartsjuk på mig ibland! :D
